1776-1837 British John Constable Locations 1837). English painter and draughtsman. His range and aspirations were less extensive than those of his contemporary J. M. W. Turner, but these two artists have traditionally been linked as the giants of early 19th-century British landscape painting and isolated from the many other artists practising landscape at a time when it was unprecedentedly popular. Constable has often been defined as the great naturalist and deliberately presented himself thus in his correspondence, although his stylistic variety indicates an instability in his perception of what constituted nature. He has also been characterized as having painted only the places he knew intimately, which other artists tended to pass by. While the exclusivity of Constable approach is indisputable, his concern with local scenery was not unique, being shared by the contemporary Norwich artists. By beginning to sketch in oil from nature seriously in 1808, he also conformed with the practice of artists such as Thomas Christopher Hofland (1777-1843), William Alfred Delamotte, Turner and, particularly, the pupils of John Linnell. Turner shared his commitment to establishing landscape as the equal of history painting, despite widespread disbelief in this notion. Nevertheless, although Constable was less singular than he might have liked people to believe, his single-mindedness in portraying so limited a range of sites was unique, and the brilliance of his oil sketching unprecedented, while none of his contemporaries was producing pictures resembling The Haywain (1821; London, N.G.) or the Leaping Horse (1825; London, RA). This very singularity was characteristic of British artists at a time when members of most occupations were stressing their individuality in the context of a rapidly developing capitalist economy  Related Paintings of John Constable :. | A Lane near Flatford | The Stour 27 September 1810 | Boat-building near Flatford Mill | ''Malvern Hall'' | Weymouth Bay |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Johannes Vermeer
One of the most talented painters in the Dutch Golden Age , 1632-1675 was a Dutch Baroque painter who specialized in exquisite, domestic interior scenes of ordinary life. Vermeer was a moderately successful provincial genre painter in his lifetime. He seems never to have been particularly wealthy, perhaps because he produced relatively few paintings, leaving his wife and children in debt at his death. Vermeer worked slowly and with great care, using bright colours, sometimes expensive pigments, with a preference for cornflower blue. He is particularly renowned for his masterly treatment and use of light in his work. What strikes in most of his paintings is a certain love, which easily could be called a love sickness, for the people and the objects in his paintings. He created a world more perfect than any he had witnessed. After having been virtually forgotten for nearly one hundred years,
Fernard Leger
France.1881-1955